2023_SLT-2_low - Flipbook - Page 2
LEDAREN
Företagarna har ordet
3
Industri
4
Bygg
5-6
IT
7
Energi
8
Hållbarhet
9
Borås
10 - 27
Öckerö
27 - 33
Östersund
34 - 53
Eskilstuna
54 - 68
Strängnäs
68 - 76
Danmark
Varför måste vi alltid
leta efter syndabockar?
Som idrottsintresserad, eller kanske snarare hängiven
supporter till ett visst lag, följer jag laget i media och
gillar att ta del av andra läsares kommentarer kring dess
insatser och klubbens förehavanden. Varför jag inte
kommenterar själv har jag nog redogjort för tidigare,
den hätska tonen på nätet gör att jag avstår från att delge
mina åsikter i dylika sammanhang där personangrepp är
mer regel än undantag.
Det ämnet kan utgöra en hel krönika i sig, men det är
också besläktat med något jag noterat blir allt vanligare,
och även i fler sammanhang än de idrottsliga: en ständigt
ökande vilja att alltid hitta syndabockar, snarare än att
belysa ett problem ur ett bredare perspektiv.
Jag följer mitt lag via en sida där en synnerligen skicklig
journalist följer det i vått och torrt. Det brukar bli ett par
artiklar om dagen som sajtens medlemmar har möjlighet
att kommentera. Under de år som webbplatsen har existerat har det alltid rått en hetsjakt på utvalda spelare i
kommentarsfältet. Denna säsong är det lagets stora
stjärna som, enligt belackarna, inte levererar på önskad
nivå. Således ska han ”bänkas” och ”kontraktet rivas”
eftersom han är ”totalt värdelös” och ”inte tillför ett jävla
dugg”.
Visst, spelaren i fråga har inte varit lika bra som tidigare säsonger. Han spelar dock i en sämre omgivning
med spelare som inte heller levererar, och i en intervju
framkom att han dragits med ett långvarigt och envist
virus som satt ned hans kapacitet.
Tar personer som kritiserar någon hänsyn till det?
Nix. Han ska bänkas för att markera att det han presterar
inte är acceptabelt. Så lyder andemeningen.
Visst, idrott på elitnivå är en synnerligen prestations- och
resultatbaserad bransch där krav ska ställas på alla inblandade. Men detsamma kan även sägas om exempelvis både
politik och näringsliv där jag tycker mig sen en liknande
utveckling: en ständig jakt på syndabockar så snart något
inte fungerar som det ska.
Varför har det blivit så?
Varför är det ofta teamet, gruppen, sammanhållningen
och laget som framhålls när något går bra och genererar
positiva resultat, men enskilda individer som hängs ut
när något går dåligt? Då är det peka finger som gäller och
placera människor i skamvrån, snarare än att tala om ett
gemensamt ansvar.
Ebba Busch är väl ett gott exempel. Hon har mer eller
mindre ensam fått klä skott för energistödet som mött
hård kritik från många håll, trots att det förstås inte är
hon själv, eller ens hennes parti, som ensam ligger bakom
idén.
Missförstå mig inte, självklart måste personer i ledande
positioner ta ansvar, och flera gånger finns det säkert fog
för enskild kritik när personen i fråga har agerat ansvarslöst, omdömeslöst eller rentav kriminellt. Givetvis ska
sådant få konsekvenser för den enskilde individen. Men
hur ofta är det egentligen så när dåliga siffror presenteras
eller misstag har begåtts?
Och även om allt eller mycket pekar mot en eller ett par
individer – kan det inte vara läge för analys innan vederbörande hängs ut?
Varför gick det som det gick?
Saknades rätt utbildning, rätt information, rätt människor runtomkring?
Fanns det ett otydligt ledarskap, otydliga riktlinjer?
Var verktygen fel?
Skulle man inte genom att söka svaren på dylika frågor
i många fall kunna åstadkomma en förbättring som i
längden överträffar resultaten av att byta ut och straffa
enskilda personer? Kan rentav en andra chans vara bättre
än att ge en annan person en första? Kanske kan en
person som lärt av sina misstag vara att föredra framför
en som inte har fått möjlighet att göra dem?
I min värld känns det som att människor i allmänhet
blir allt sämre på att ta ansvar och hellre pekar finger än
att söka svar genom att zooma ut och se på problem ur
ett bredare perspektiv. Eller är jakten på syndabockar ett
resultat av att man vill visa handlingskraft? Syns detta
tydligast när man hänger ut en viss person?
Utvecklingen känns hur som helt olustig och jag tror
inte att den på något sätt främjar vare sig idrottsföreningar, politiska partier eller företag. På sikt riskerar vi att
människor som skulle kunna vara utmärkta ledare i olika
sammanhang väljer att avstå när ansvarsfördelningen
känns skev och snarare tynger än utvecklar individer. Det
delade ansvaret som är så självklart i framgång bör förstås
också gälla i motgång.
77 - 87
Örjan Persson
Chefredaktör
Den enda mediepartnern du behöver
Tidningen ansvarar ej för insänt, ej
beställt material. Eftertryck av text
och bilder förbjudet, om inte särskild överenskommelse
träffats med redaktionen. www.hexanova.se
2
Layout:
Michaela Jönsson
michaela.jonsson@hexanova.se
Chefredaktör:
Örjan Persson
orjan.persson@hexanova.se
Tryck:
Pressgrannar
Redaktör:
Andreas Ziegler
andreas.ziegler@hexanova.se
Adress-/namnändring:
adressandring.slt@hexanova.se
Ekonomi:
ekonomi@hexanova.se
N
VA
ENMÄRK
E
ISS
Trycksak
3041 0174
PR
& more
Besök oss gärna på nätet:
www.svenskleverantorstidning.se
Ansvarig utgivare:
Joakim Nyholm
joakim.nyholm@hexanova.se
T
Tidningen utges av:
PR & More Scandinavia AB
Fiskhamnsgatan 2, 414 58 Göteborg
Telefon 031-719 05 00
Fax 031-719 05 29
S
Nr 2 - 2023
En del av Hexanova Media Group
