2023_SLT-7_low - Flipbook - Page 3
F Ö R E TA G A R N A H A R O R D E T
Jag vill se markanläggare med högskoleexamen
– och HR-specialister med lastbilskörkort
Visste du att yrkesutbildningsveckan
pågår just nu? Förmodligen inte. Yrkesutbildningsveckan får inte riktigt samma
uppmärksamhet som kanelbullens dag
den 4 oktober eller för den delen Star
Wars-dagen den 4 maj. Men givetvis är
den minst lika viktig som ett smaskigt
bakverk eller en medioker filmserie. Syftet
med yrkesutbildningsveckan är att öka
kunskapen och intresset för yrkesutbildningar.
Varje år uttrycker små och medelstora
företag att deras största tillväxthinder är
bristen på lämplig arbetskraft. Den arbetskraften som efterfrågas allra mest är just
yrkesutbildade. Trots detta är det alldeles
för få elever som väljer yrkesprogrammen
på gymnasiet. Hur kommer det sig?
När man tittar på nationell statistik över
hur studerande väljer gymnasieutbildning
är intresset för ämnesinriktningen det som
ligger i topp för valet av utbildning. Det i
sig är egentligen inget nytt eller konstigt.
Faktum är att detsamma gäller även vuxna
som väljer jobb, där det viktigaste vad
gäller valet av jobb är att få göra något
man själv tycker är intressant.
Vid 15 års ålder gör många ungdomar sitt
första stora livsbeslut – valet av gymnasieutbildning. En 15-åring har oftast ingen
brist på varken energi, fantasi eller idéer.
Vad de däremot ofta saknar är livserfarenhet. Om en ungdom är det minsta
osäker på om ett gymnasieprogram är
intressant eller inte, kommer hen sannolikt inte att välja programmet trots att det
kanske endast handlar om ren okunskap
och brist på erfarenhet. Generellt brukar
dessutom ungdomar ha en “alla dörrar
öppna”-mentalitet och väljer därför ofta
gymnasieprogram som anses breda. Vet ni
vad som förmodligen inte känns särskilt
brett? Bageri- och lastbilsmekanikerutbildningar.
Och det är väl här någonstans jag kliar mig
i huvudet och funderar på tiotusenkronorsfrågan – HUR (det är internationella
caps lock-dagen på söndag, okej?) ska vi
öka kunskapen och intresset för yrkesutbildningar?
Jag tror att detta i mångt och mycket
handlar om gamla myter kring yrkesprogrammen som bygger på okunskap. Den
allmänna uppfattningen tycks fortfarande
vara att yrkesprogrammen är för snäva,
att det många gånger kan handla om för
“tungt” arbete och att utbildningarna
inte leder till högskolebehörighet. Detta
stämmer inte, och det krävs att vi slår hål
på dessa myter för att studerande i högre
utsträckning ska välja yrkesprogrammen.
Man kan utbilda sig till hantverkare och
samtidigt kunna plugga vidare, på samma
sätt som att man kan gå på ett idrottsgymnasium och ändå kunna plugga
vidare – om man vill. Exakt detta tror jag
arbetsgivare mer och mer kommer se som
en fjäder i hatten: En anställd som uppenbarligen kan jobba med både händer och
huvud.
programmen högskoleförberedande samt
att arbetsmarknadens behov numera ska
vägas in vid planering och dimensionering
av vissa utbildningar på gymnasial nivå.
Än har vi inte sett de hoppfulla effekterna
av detta, men kanske kan dessa reformer
tillsammans med attitydförändringar
bjuda upp till att studenterna och arbetsmarknaden faktiskt kan börja dansa tango
så småningom.
DIANA VASILIOU,
Företagarnas expert på utbildning och
kompetensförsörjning.
Foto: Oskar Omne
Yrkesprogrammen leder dessutom till
jobb tidigare än de högskoleförberedande
programmen gör. Samtidigt visar det sig
även att studerande på yrkesprogrammen
både har en positivare syn på livet, har
lättare att slappna av, är bättre förberedda
för arbetslivet, mer etablerade på bostadsmarknaden och får bättre lön. Det om
något bör lyftas ytterligare.
I dagsläget dansar studenterna rumba
och arbetsmarknaden vals. Hur kan vi få
dem att i stället dansa tango? Sakta men
säkert genomförs reformer på området:
nu senast i somras blev exempelvis yrkes-
Dåliga svar och obesvarade frågor
Förra veckan pratade jag med en företagare, en kvinna som driver en inredningsbutik och har tre anställda. En ganska
typisk medlem hos Företagarna med andra
ord. Vårt samtal handlade om regeringens
politik för arbetskraftsinvandring och de
nya krav på lönenivå som kommer införas
1 november i år. Företagaren berättade
med förtvivlan i rösten att SCB nyligen
skrivit upp nivån för medianlönen. För
henne innebar det att hon behövde öka
lönen ytterligare, vilket hon kände stor
oro för om företaget klarade rent ekonomiskt.
Låt oss backa lite för att påminna om vad
detta egentligen handlar om. I sin iver
att reglera migrationen har regeringen
beslutat att införa ett lönekrav för arbetskraftsinvandring. Att det är viktigare att
agera snabbt än genomtänkt framgår
tydligt då regeringen drivit igenom ett
krav på 80 procent av medianlönen redan
från i höst, trots att det i januari nästa
år kommer en utredning som ska lägga
förslag om lönenivå för arbetskraftsinvandring. I direktiven går att läsa att lönenivån ska ligga i linje med medianlönen,
vilket är drygt 34 000 kronor. Det innebär
en dubbelsmocka från regeringen som
först höjer lönekraven till drygt 27 000
kronor och sedan har som ambition att
höja den redan allt för höga nivån till 34
000 kronor under nästa år.
Den som följt frågan om arbetskraftsinvandring minns att det var alliansregeringen som ändrade regelverket och
återigen gjorde det möjligt för företag som
inte hittade rätt kompetens i Sverige att
hitta den i andra länder. Samma partier,
minus Centerpartiet men plus Sverigedemokraterna, vill nu kraftigt begränsa
möjligheten för arbetskraftsinvandring
trots att bristen på rätt kompetens är det
största tillväxthindret för små och medelstora företag. Företagare över hela landet
undrar nu varför regeringen gör så här.
Det är ganska svårt att hitta ett bra svar,
däremot finns det många dåliga. Argumentet ”begränsa migrationen” väger lätt
då en arbetskraftsinvandrare står för sin
egen försörjning. Många arbetskraftsinvandrare fyller de luckor som finns på
svensk arbetsmarknad med bristande
kompetensförsörjning i många branscher.
Ett annat argument som ofta nämns är att
”Stävja fusk och kriminalitet”, men det är
ingen stridsfråga. Det råder konsensus om
att utnyttjande av system ska bekämpas,
men det måste göras genom insatser för
att bekämpa de kriminella inslagen, inte
genom att ge sig på de små och medelstora
företag som är beroende av sin arbetskraft
för att överleva.
”Hur ska jag ha råd med ytterligare en
löneökning av just den här personen?
Och hur rättvist är det mot de andra som
har jobbat minst lika hårt?”. Tillbaka till
den förtvivlade företagen. Tillsammans
med frågan om kompetensbrist sammanfattar dessa frågor utmaningen för många
småföretagare i landet. Genom att införa
ett lönekrav för en viss del av arbetskraften
införs en lönenivå för alla anställda.
Och att alla branscher som har behov av
utländsk kompetens och arbetskraftsinvandring ska ha löner som ligger i nivå
med medianlön blir helt bakvänt. Enligt
den svenska modellen är det arbetsmarknadens parter som sätter lönenivå men
den slås ut när regeringen går ut och sätter
vad som i praktiken blir en (hög) minimilön.
Men, kanske du tänker nu, det finns ju
så många arbetslösa redan i Sverige. Kan
man inte anställa de i stället? Visst finns
det många som står utanför arbetsmarknaden som verkligen behöver få ett arbete,
men för dem behövs ofta fungerande
arbetsmarknadsutbildningar, yrkesinriktade språkutbildningar, matchning och
ibland subventionerade anställningar
till en början. De som i dag står utanför
arbetskraften kan alltså inte enkelt ersätta
kvalificerad arbetskraftsinvandring.
I många yrken och i många branscher
ligger lönen under 34 000 kronor. Det
innebär inte att arbetaren är underkvalificerad. Många företag är beroende av
kvalificerad arbetskraft som inte alltid
finns i Sverige. Varför dessa företag ska
betala priset för regeringens desperata
iver att begränsa migrationen, även de
som försörjer sig själva och bidrar till de
svenska företagens tillväxt, är och förblir
en obesvarad fråga.
CATHARINA BILDT GRAPE
Företagarnas expert i frågor kopplade till migration,
integration och arbetsmarknad.
Foto: Oskar Omne
3
