SLT2_2026_lag - Flipbook - Page 9
STOCKHOLM NORRORT
Sollentuna församling
– tro och handling i samma andetag
I Sollentuna församling ryms ett
kyrkoliv som både bär genom
vardagen och öppnar rum för livets
stora frågor. Här möts människor
i alla åldrar – i körer, undervisning, samtal och stöd – och finner
en gemenskap där tron får växa,
fördjupas och ta konkret form i
handling.
I Sollentuna finns ett kyrkoliv som sträcker
sig genom hela livet – från öppen förskola
till konfirmation, från körverksamhet till
sorgearbete. Omkring 350 ungdomar
konfirmeras varje år och ett hundratal fortsätter i ledarutbildning. Runt 400 personer
– från treåringar till hundraåringar –
sjunger i kör i en församling där musiken
fortfarande är en självklar del av dess själ.
Men arbetet handlar också om undervisning och samtal. Genom katekumenat
och alphakurser ges möjlighet att utforska
kristen tro, oavsett ålder eller bakgrund. I
en tid då många uttrycker att de “tror på
något” men saknar språk för det existentiella, märker Robert Thysell, kyrkoherde
i Sollentuna församling, ett växande behov
av samtal.
– Att vara lyckad och att vara lycklig är
inte samma sak. Människor söker något
djupare, särskilt i en tid som upplevs som
osäker, säger han och utvecklar:
– När kriser präglar omvärlden blir de
andliga frågorna tydligare. Vad håller mig
uppe när det skakar? Vad ger mening?
Kyrkans roll har därför blivit mer självklar, inte som en institution vid sidan av
samhället, utan som en del av det.
Tron växte fram
Robert Thysell brukar säga att han är
Katharinagården.
Kyrkoherden Robert Thysell.
pappa, make och präst, som råkade bli
kyrkoherde. Vägen in i kyrkan var inte
självklar. Den började med musik, som
ung rockmusiker repade han i kyrkans
lokaler. Svenska kyrkan erbjöd rum, och
i det rummet uppstod något mer än bara
toner. Han fick frågan: Skulle du vilja
bidra? Skulle du kunna? Det blev början
på en resa där tron växte fram genom
ansvar och gemenskap snarare än färdiga
svar.
– Kyrkan är inte en plats där vi serverar
färdiga lösningar. Vi bjuder in människor att växa och ta ansvar tillsammans,
förklarar Robert.
Han inledde sin kyrkliga bana i Skellefteå,
flyttade till Stockholm 1997 och kom till
Sollentuna församling 2012. Sedan fem år
tillbaka är han kyrkoherde och leder idag en
församling med 90 anställda, fem kyrkor,
tre kapell, tre begravningsplatser och ett
krematorium. Men det är, understryker
han, inte byggnaderna som är kärnan,
utan människorna. Församlingen är rik på
volontärer och engagemang.
Tro som blir handling
I Sollentuna församling stannar inte tron
vid ord. Den får konkret form i diakonalt
arbete och mänsklig närvaro. Församlingen driver en terapimottagning med
fyra legitimerade psykoterapeuter och flera
utbildade volontärer. Här möts människor
i livskriser, med existentiella frågor och
tillfälliga svårigheter.
Genom diakonin ges också stöd till de
som kämpar ekonomiskt. Matkassar delas
ut, men alltid i kombination med rådgivning och stöd. Ambitionen är att inte
bara lindra för stunden utan att stärka
långsiktigt. Ett trettiotal volontärer samlar
in mat från lokala butiker för att minska
svinn och hjälpa familjer i utsatthet. I
församlingens café serveras måltider flera
dagar i veckan till låg kostnad, och delar
av intäkterna går till en fond för akut stöd,
exempelvis vid risk för vräkning. Arbetet
har uppmärksammats med både FN-pris
och kommunens trygghetspris.
Samtidigt blickar församlingen framåt.
Ett nytt krematorium projekteras och i
april invigs Katarinagården som en ny
mötesplats intill Sollentuna kyrka. Robert
Thysell hoppas att den ska bli just det
kyrkan alltid varit tänkt att vara: en plats
där människor får komma som de är, i
både glädje och sorg.
– Vi ska fortsätta göra det vi gjort i två
tusen år. Men vi ska göra det här, i den
här tiden, för de människor som lever här
och nu.
Intervju: Adam Rabhi
Text: Örjan Persson
”Att vara kristen är att ta ansvar för skapelsen, att
vara församling är att göra det tillsammans.”
Ur Församlingsinstruktionen
i Sollentuna församling
9
